Herregud, är inne i en ”tröttperiod” (som Blondinbella skulle ha sagt). Jag tar tunga steg mot gymmet efter jobbet (tänker: ”jag investerar i min kropp”) och sedan finns det inget, absolut INGET som kan få mig att inte trampa målinriktat mot soffan. Den här veckan har jag gått och lagt mig strax före 22 varje kväll. I dag hade jag långtgående planer på att sova redan vid 20-snåret. Det enda som stoppade mig var att tv:n jag beställt skulle levereras mellan 19-21. Satt som på nålar, ”finklädd”, väntade spänt och hoppade vettskrämt till när det plingade på dörren.

Använde dessutom ordet sittning om social samvaro tidigare i veckan (som Malin så snällt påpekade).

Alltså. Jag är 89 år gammal.