Att leka sina idoler.
avHaha, i morse när jag stod på tunnelbanan så kom jag att tänka på ett par från Åland som under en period LEKTE att de var Sid Vicious och Nancy Spungen. Det här var vuxna människor som levde tillsammans i ett hus långt ute på vischan tillsammans med sina katter, men de spelade alltså någon form av märkligt rollspel med varandra. Kallade varandra Sid och Nancy. Klädde sig som punkrockarna, en orgie av nitar och blonderingsmedel och läder. Knarket var det väl sämre med men de festade hårt – som dårar! – när de bestämde sig för att festa.
I morse var första gången som jag reflekterade över hur KONSTIGT det här faktiskt var. Haha, där gick de omkring och sa vadå till varandra? Citerade skit?
Hon: – If I asked you to kill me, would you?
Han: – I don’t know. How would I do it? I couldn’t live without ya.
Eller vette fan. De sa väl bara vardagliga saker som ”köp handsprit Sid, det går magsjuka nu”.
Konstigt i vilket fall.
Samtidigt kan jag ha lite förståelse. Förvirrade, deppiga, sönderblonderade Nancy Spungen har alltid, och kommer alltid, att vara en favorit.
Det vore ju mer alarmerande om man började leva som, säg, Zlatan och Helena Seger.