Kärring med labbrock på Åhléns synar mig upp och ner och lyfter ner en förpackning från hyllan:

– Den här krämen är bra, den kostar 550 kronor.

Jag: – Okej. Men den där då?

– Nej.

Jag: – Vadå nej?

– Nej inte för dig (skakar allvarligt på huvudet).

Jag: – Hurså?

– Om du ska köpa den i present till någon så kan jag berätta vad den kostar. Annars kommer jag inte att göra det. Jag kan INTE rekommendera den här till dig.

Jag: – Varför inte?

– Din hud. Den skulle inte klara av det.

Jag: Vad skulle hända?

– Det vågar jag inte ens spekulera i.

Jag: – Skulle den fräta sönder ansiktet?

– Ursäkta?

Jag: – Skulle den fräta sönder ansiktet, den här krämen?

– Nej, men det kunde få allvarliga konsekvenser. Den naturliga fuktbalansen i huden skulle förmodligen rubbas.

Jag: – Och vad händer då?

– Det vill du inte att ska hända.

Jag: – Nähä, men då struntar jag i den då.

– Jag skulle ändå inte sälja den åt dig.

 

Det är vid sådana här tillfällen man önskade att man hade fått lite mindre uppfostran och klarade av att fräsa: MEN föri helvete det är bara HUDKRÄM! Ni säljer väl knappast SVAVELSYRA PÅ TUB? Det är mina pengar och min hud och jag köper vilken krämjävel jag vill. Uppfattat?