¨

I två veckor – TVÅ! – har jag sovit med 14 frågor och min diktafon bredvid sängen bara för att W.A.S.P-sångaren Blackie Lawless ska ringa någon morgon klockan sju. Alltså inte någon specifik morgon, utan random morgon när han orkar ta sin seniga otvättade glamrockhand och lyfta telefonluren för en intervju. Allt detta uppstyrt med hjälp av presskontakt.

Det är inte mänskligt att vänta på det här viset på en avdankad chockrockare som en gång i tiden kastade kött på sin publik. Det är tortyr.

Och som grädden på moset, eller vad fan man nu brukar säga, så har intervjun nu blivit AVSTYRD.

Jonäsåatte… tack då.