Startsida / Inlägg

Dagishelvetet.

av Zandra Lundberg

Skolan granskas ju just nu stenhårt i Aftonbladet. Bra så.

Men jag skulle ändå vilja slå ett slag för det andra helvetet: dagiset.

När jag tänker på vad man fick göra på dagis känns det helt absurt:

– Man var alltid tvungen att tvätta händerna. Det spelade ingen roll vad man hade gjort, om man så hade petat på en krita så var det MARSCH och tvätta händerna. Och så stod man där och sköljde sina fumliga barnhänder då det kom någon tant och vred på skållhett vatten – tog tag i ens händer och våldförde sig på dem, gnuggade och levde ut sina hygieniska tvångstankar. Efter en korrekt tvättning skulle händerna vara röda, svullna och värka. Det fanns antagligen möten då dagistanterna överlade att använda svinto och starka rengöringsmedel och kom fram till att det nog vore barnens bästa, men att det kanske inte skulle uppskattas bland de hispiga föräldrarna (som ju INTE fattade barnens bästa).

Mariekex. Jag har ALDRIG köpt Mariekex i vuxen ålder. Skulle aldrig falla mig in. Det är som att man skulle ha en kaffebjudning och klippa ut cirklar från ett pappersark och lägga upp på ett fint fat. Så gör ju ingen frisk människa. Men när man gick på dagis, då blev man itutad att Mariekex var lyx. Dessutom var det lösningen på alla dagistanters problem. Om man snubblade och spräckte käkbenet på fyra ställen så ringde ingen ambulans utan man fick munnen fullproppad av kex så man höll käften i stället.

– Och så fick man äta banan också. Allt svartprickig. Den var inte dagisgodkänd innan det surrade minst ett femtiotal bananflugor kring fruktfatet.

Varm choklad. Ofta skulle det gås på utflykt med plåttermosen i högsta hugg och alla ungar förväntades ÄLSKA det här med varm choklad. Det var alltså inte oboy utan varm mjölk med kakao. Så inåt helvete äckligt i jämförelse. Vad fan var problemet?

Bordsbön. På mitt dagis var man tvungen att sjunga någon ramsa innan man satte sig tills bords. Som alltid när barn sjunger lät det ju antagligen förjävligt, men det värsta var tiden från att ramsan tog slut tills dess att man faktiskt fick dra ut stolen och sätta sig ner. Dagistanterna stirrade på en med onda ögat och var man bara någon sekund för tidig så kunde man ta sina vältvättade händer och dra åt helvete.

  • Tjänstgörande nöjesredaktör: Malin Wandrell
  • Nöjeschef: Andreas Hansson
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB