När jag var 13 var jag ihop med en fyra år äldre kille med båtintresse, prasseljacka och obefintliga hångelkunskaper. Att hångla med honom var som att hamna mitt i en biltvätt. Hur märkligt det än låter så var jag i alla fall VÄLDIGT kär i honom (vi hade väl varit ihop nån vecka?). Så en kväll när jag låg i flickrummet och höll på att somna plingade telefonen som låg bredvid sängen till. Jag lyfte upp den på kudden och kisade trött. Det var han som gjorde slut med orden: det här funkar inte, mina kompisar kallar mig pedofil.

Fy fan vad jag grät. Och fy fan vad traumatiserad jag blev. Jag vågar ALDRIG läsa ett sms jag får när jag just håller på att somna. Det är väl lite onödigt kan man tycka.

Och att använda sig av den där pedofilförklaringen när man gör slut, också lite onödig. Så här i efterhand.