Har aldrig fattat det här med PMS. Aldrig upplevt. Men det verkar ju … jobbigt att bli skogstokig samtidigt som man har fullt upp med att trycka i sig choklad med båda händerna.

Men.

Precis samma tid förra sommaren så hamnade jag i ett tillstånd av obalans – i en månad! Och nu tror jag att jag är där igen. Jag är rastlös, oinspirerad, jävligt arg och ständigt medveten om min egen bristfällighet. Plus att min hud är åt helvete. I två veckor har jag lyckats tygla mig så gott det går. Men i går! Ha! För 1000 år sedan lovade jag Kristoffer och hans kompis sovplats efter Foo fighters-konserten ( i går kväll). Ok. Till saken hör att jag var tvungen att gå ner och öppna ytterdörren/kasta ut nycklarna genom fönstret när de var tillbaka på Söder. Jag somnar tidigt. Kristoffer ringer vid halv ett. Men inte för att han står på min gata och vill komma in utan för att ”höra om jag är vaken”. ALLTSÅ????? Tilläggas bör att jag under de två år vi var ihop var en väldigt beskedlig flickvän. Väldigt sällan har jag brusat upp eller sagt hårda ord, men nu:

– Men FÖRIHELVETE är du så otroligt dum i huvudet att du ringer och väcker mig MITT I JÄVLA NATTEN för att fråga om jag är vaken? När blev du en IDIOT? skrek jag och la på.

Sedan låg jag och stirrade upp i taket för att vänta på nästa samtal. Då de verkligen var utanför mitt hus.

Jag vill inte ens skriva ut de skällsord som jag hasplade ur mig när samtalet väl kom. Sedan öppnade jag fönstret kastade nycklarna – i huvudet på en av Kristoffers kompisar. Slängde mig i sängen och svor det fulaste jag kunde tills jag somnade.

Och i dag – känslan av att vara i ett bakrus av raseriutbrott och ett vagt sug efter mintchoklad.

Nog var det ju självaste fan att min PMS skulle bunta ihop sig till en evighetslång månad om året.