I fredags var fotografen Margareta och jag hem till Agneta Sjödin.

Vad jag kan minnas har vi bara råkats på Let’s dance en gång tidigare. Nu stod hon i sin garderob och rotade när vi klev innanför dörren i Nacka. Hon hade shorts och linne på sig. Som hon ALLTID har i Fångarna på fortet. Man sneglade lite över axeln på henne i tron om att en kakiklädd Gunde kanske skulle jogga omkring där inne men det gjorde han ju inte.

Agneta stod med två klänningar i händerna och såg villrådig ut.

– Vilken ska jag ta? frågade hon.

Den ena var grå och den andra var den multifärgade historien hon har på sig på bilden ovan. Det blir vackrare på bilderna med den färggranna sa fotografen och Agneta bytte om hastigt. Det som sällan slår en när man sett Agneta i rutan år ut och år in är hur vacker hon är. Det såg man nu. Agneta Sjödin har åldrats med värdighet. Hon har druckit grönt te och varit mån om sin kropp. ”Generna” säger hon snabbt när jag tar upp saken.

Vi pratar om ett och annat och slutligen kommer vi till det här med män. Agneta suckar. Hon har kämpat sig igenom en kris efter att det tog slut med Peter. Hon har fortfarande inte återhämtat sig, berättar hon. Sedan tittar hon på mig och fotografen:

– Är ni singlar? Hur går det för er?

Fotografen berättar att hennes pojkvän flyttat till Norge, att det är tungt men att de ska försöka ändå.

– Livet brudar … det är fan inte lätt, säger Agneta och skakar på huvudet.

Och då känner jag hur mycket jag GILLAR Agneta.

Hon är en fin människa.