Hej hej,

läste min begåvade kollega Jon Forslings intervju med Sanna Bråding. Mycket kan sägas om Sanna Bråding. Till exempel att hon har en väldigt afrikansk stil. Jag vet inte om jag gillar det eller inte. Det känns det mest som att hon går utklädd hela tiden. Som Roger Pontare.

Skitsamma.

Hon säger väldigt bra saker i den här intervjun. Bland annat det här:

– Jag har alltid varit en svart-eller-vitt-människa, och allt är i grunden samma sak. Oavsett om det yttrar sig i sex eller spel eller shopping eller sprit.

Hur menar du då? Vad är saken? 

– Vi föds med bubblor inom oss som vi ska fylla, saker som skadade oss i barndomen. Tonårstiden är den tiden då vi har chansen att fylla dem med vår egen självkänsla. Men om man tvingas att bli vuxen för tidigt får du aldrig chansen att vara tonåring, och då fyller du inte de här bubblorna. Då hittar du på andra sätt att skapa en fejkad självkänsla.

De där bubblorna. Gud vad jag kämpat med att fylla dem genom åren. Med kärlek, med sprit, med mat, utan mat, med en kurs i tai chi och en annan i yoga. Det har varit en ständig strävan efter NÅGONTING som ska göra allting bra, något som ger ro.

Men jag har slutat nu.

Det är bara att acceptera att de alltid kommer att finnas där. Alltid göra ont. Men de får vara där bara. Som nån svanktribal eller gammal navelpiercing.