Sedan Aftonbladetredaktionen flyttade från Globen in till Kungsbrohuset har mitt sushiintag minskat drastiskt.

I stället har jag ätit en deppig tonfisksallad fyra dagar av fem (femte har jag haft med mig en omelett i en matlåda och då har Niklas Strömberg alltid spänt ögonen i mig och sagt att ”man inte KAN ha omelett med sig i en matlåda. Omelett ÄR inte matlådemat det måste jag ju FATTA herregud”).

Syltor häromkring jag inte är speciellt förtjust i:

Vapiano: Jag hatar känslan efter man har ätit pasta. Jag är hellre magsjuk och kräks i en hink än har pasta i magen. Allvarligt. Jag älskar pasta, men jag klarar det inte.

Någon libanesiskt ställe jag inte kan stava till: Här får man bara röror! Man får välja en grundröra och sedan ett gäng röror till den. Och för +15 spänn så får man ”veckans” röra till det. Man ska vara väldigt förtjust i röror för att äta här.

Steam: Christoffer Röstlund-veganer trampar hit, köper geggiga dumplings och märkliga soppor med innehåll som påminner om akvarieprydnader.

Burger King/Max/Mcdonalds: Nej. Står inte ut med tanken på om man skulle bli överkörd på Vasagatan och så var ens sista måltid något ”meal” av något slag.

Griffins: Det här är egentligen bara annonskavajernas tillhåll. Slaskiga journalister har inte lika mycket ”rätt” att vara här och får därmed bara gå hit om det är ”något speciellt”, typ någon som ska tackas av eller så.

Blekholmen: Hit SKA journlisterna gå. Hit går Jan-Olov Andersson, Jens Petersson, Markus Larsson och Oisin Cantwell i samlad machestertrupp och äter fläsk av olika slag.

Sylta jag är förtjust i:

Serrano: Malin har coachat mig till det här stället. Jag vet att ni i Sverige har botaniserat i texmex i och med era fredagsmys hur länge som helst, men det har vi inte på Åland!!!* Där lärde vi oss att tortilla betyder mjukt och inte hårt skal för något år sedan! Därför är det här stället väldigt exotiskt och Malin har lärt mig att man ska beställa en burritoskål. Det innebär maximalt med jalapenomat för 79 kronor.

 

* Första gången jag åkte till Thailand hade jag i princip aldrig (!) varit i kontakt med tacos över huvud taget. Vi bodde på samma hotell som författaren och feministikonen Mian Lodalen. En kväll frågade hon mig vart vi brukade gå och äta och jag svarade att det fanns ett mexikanskt ställe en bit bort. Hon skrattade hånfullt och tittade på folk med en blick som sa ”hör upp allihopa!” och så sa hon, alldeles för högt, ”GÅR NI UT OCH ÄTER FREDAGSMYS NÄR NI ÄR I THAILAND???”. Det här är en väldigt traumatisk upplevelse och om jag någon gång har skämts för mitt ursprung så var det vid det här tillfället.