Fyra nyanser av fyllor.
avHar blivit ombedd att reda ut de här olika fyllebegreppen jag slänger mig med. Så här kommer de.
Snubbelfull: När man sitter ner och dricker. I en bar eller på en middag eller förslagvis i en park. Man blir rapp i käften, rolig!, man älskar allt och alla. Man är inte märkbart berusad, bara lite mysig. Tills man ställer sig upp. Då vinglar man till och plötsligt ligger man med huvudet i gatan och undrar vad fan som hände och Disneyskimret som fanns över fyllan tidigare har skingrats och kvar är bara skrapsår på armarna och lätt rödsprängda ögon.
Ålandsfull: När man har haft omåttligt höga förväntningar på helgen. Man befinner sig bland härliga människor i trygg miljö och plötsligt plockar någon fram en flaska jägermeister och man är ju en ”kul tjej” så man tar ju några shots innan man går ut. Sedan är det mesta rätt luddigt, men det finns en vag känsla av att man varit upp på scenen och sjungit med något coverband, gjort slut med någon man knappt varit ihop med och kanske hävt sig ner i någon hotellpool, ännu en gång för att man är en ”kul tjej”.
Vrålfull: Ålandsfull på andra platser än Åland.
Salongsdragen: Att vara aningen mer berusad än vad sammanhanget tillåter. På företagets julfest eller diverse stela släktmiddagar. Slutar ofta i vansinnesdåd. Som till exempel att man skakar hand med sin mosters man om att man ska springa nästa Stockholm marathon tillsammans trots att man har ungefär lika bra kondition som Claes Malmberg.
Till slut vill jag säga som Kissie: Jag har aldrig bett om att vara någon förebild.