Träffade då Ninna i går. Vi pratade livet och män och suckade och sa ”vad vackert Stockholm är ändå”.

Sedan kom vi in på det här med att jag hade en hund när jag bodde på Åland. Tydligen är det svårt för folk att ta in. Lika förvånande reaktioner varje gång. Jag antar att jag inte inger ett så djurvänligt intryck. Eller så skrattar folk bara vid tanken på att jag skulle hålla lyckas hålla hundstackaren vid liv.

 

Ninna: – Men vadå? En hund som du GICK UT med?

– Ja, allt annat vore väl rätt konstigt.

Ninna: – Alltså … när du var bakfull också?

Nej då brukade jag kasta ut henne från balkongen och låta henne löpa fritt i några timmar i centrala Mariehamn. Haha. Nej.