Äsch, det här med att vara lite lätt ångestlagd är inge bra. Går ofta på gatan och kommer att tänka på något som grämer mig. Något jag sagt eller gjort – kan vara för flera månader sedan.

Och när tanken blir för jobbig säger jag – HÖGT – för mig själv ”NEJ NEJ NEJ” eller bara väser ett ”men förihelvete”. Folk vänder sig om och undrar vad man har för problem.

Alltså. Vill ju inte vara DEN människan.