När jag går i mataffären så äter jag från lösgodishyllan. Jag har gjort det i flera år. I början så smög jag och höll på men nu för tiden så är det lika naturligt som att plocka en burk jordgubbssylt från hyllan. Ser ju dock alltid till att jag är ensam vid gärningstillfället.

Det var jag tydligen inte i dag.

Skulle just stoppa in en skumbanan i munnen när en liten kille bakom mig säger ”men så där får man ju inte göra”.

Skammen jag kände då.

Halvsprang till olivoljahyllan, så ovärdigt att stå där och gömma sig för tioåring sen.

Har träffat så märkliga människor i helgen också.

En tjej i fredags kväll till exempel. Jag pratade om mitt jobb och konstaterade att nöjesjournalistiken verkligen känns världsfrånvänd när det händer saker som i Norge.

Hon bara ”Norge?”. Det här var alltså SJU timmar efter att bomben sprängts i Oslo. Ok om man bor i en timmarstuga i utkanten av Överkalix och bara får in P1 sprakigt när det blåser åt rätt håll men VAD FAN den här människan satt på en uteservering i Stockholm med ett glas vitt vin i handen. Hade lust att bara ”nämen jag har bara hört på stan om att någon typ ska ha dött där”. 

Och i kväll då. Två människor på bion som svängt via Burger king och nu sitter bredvid mig och trycker i sig maten. Okej om det bara var en hamburgare men när de börjar balansera sina små ketchupbehållare på benen och sitter och dippar sin pommes då är det för mycket.

Själv har jag inte varit mycket bättre. Efter några glas vin i fredags skulle jag tydligen skrämma killen jag träffar med att bara rabbla upp en massa dåliga saker om mig själv. Bara ”Jag KAN bli deprimerad igen”. Alltså. Kan man inte bara UNNA sig att träffa någon och låta det vara bra?

När inget funkade drog jag i stället till med att jag är bisexuell.

Det är verkligen SYND att man inte föddes som en vettig människa.

Ensam på söndagar är bäst. Cykla och sitta på kafé. Köpa kvällstidning och gråta bakom solglasögonen. Köpa någon ful vas. Utbyta några ord med någon gubbe i matbutiken.

Sedan bestämde jag mig för att se Bridesmaids. 

Det borde jag inte gjort.

Den gick ut på att man ska skratta när:

1. Någon rapar.

2. Får matförgiftning och kräks.

3. Någon ramlar.

Alltså nej. Mådde så dåligt av alla som skrattade åt det här. Vad är det med mänskligheten? Allt är ju fan åt helvete numera.

Har blivit ombedd att reda ut de här olika fyllebegreppen jag slänger mig med. Så här kommer de.

Snubbelfull: När man sitter ner och dricker. I en bar eller på en middag eller förslagvis i en park. Man blir rapp i käften, rolig!, man älskar allt och alla. Man är inte märkbart berusad, bara lite mysig. Tills man ställer sig upp. Då vinglar man till och plötsligt ligger man med huvudet i gatan och undrar vad fan som hände och Disneyskimret som fanns över fyllan tidigare har skingrats och kvar är bara skrapsår på armarna och lätt rödsprängda ögon.

Ålandsfull: När man har haft omåttligt höga förväntningar på helgen. Man befinner sig bland härliga människor i trygg miljö och plötsligt plockar någon fram en flaska jägermeister och man är ju en ”kul tjej” så man tar ju några shots innan man går ut. Sedan är det mesta rätt luddigt, men det finns en vag känsla av att man varit upp på scenen och sjungit med något coverband, gjort slut med någon man knappt varit ihop med och kanske hävt sig ner i någon hotellpool, ännu en gång för att man är en ”kul tjej”.

Vrålfull: Ålandsfull på andra platser än Åland.

Salongsdragen: Att vara aningen mer berusad än vad sammanhanget tillåter. På företagets julfest eller diverse stela släktmiddagar. Slutar ofta i vansinnesdåd. Som till exempel att man skakar hand med sin mosters man om att man ska springa nästa Stockholm marathon tillsammans trots att man har ungefär lika bra kondition som Claes Malmberg.

Till slut vill jag säga som Kissie: Jag har aldrig bett om att vara någon förebild.

Man tvättar håret på morgonen. Använder alla produkter, fönar och tänger för att slippa Robert Wells-frisyr.

Så hinner man öppna ytterdörren – bara några centimeter – och så står man där.

Som Robert Wells.

Eller en mörkhårig Janne Schaffer.

Och vad är det för fel med det då? Kanske något oförstående Janne Schaffer-fan undrar.

Felet är hårfallet kring ansiktet. Flikar som böjer sig utåt! Det är inte okej. INTE OKEJ. De har klivit direkt ur duschen och bara ”nämen mitt hår faller så här, det lever sitt eget lilla liv”. Kanske tror de att det är lite ”busigt” eller ”rockigt” eller vad fan de nu tror – men de lever i villfarelse! Det enda en sådan här hårman signalerar är att man har gett upp. En gång i tiden hade jag en frisyr, men nu är det bara ett sjok av strån som råkar dingla ner och kittla axlarna. USCH!

Det är rätt så klassiskt egentligen. Min kompis är singel och har träffat en kille lite nu och då. Mest sena kvällar. Typ torsdagar klockan 22.40 när det råkar passa honom.

Han är inte bra. Alltså han är varken särskilt rolig, snygg eller besitter några andra kvaliteter som skulle rättfärdiga att hon över huvud taget ligger med honom. Men det gör hon. Varför?

För att han med jämna mellanrum visar tydligt att han INTE vill ha henne. Han svarar inte på sms på flera dagar och när de väl träffas så kan han varva någon slags charm med att vara riktigt taskig om han är på det humöret.

Och det här gör ju förstås att hon vill ha honom.

Trots att hon fattar att hon inte borde.

Så samtal med henne numera låter ungefär så här:

– Jag ska aldrig mer prata om XX i hela mitt liv, men jag måste bara säga en grej som han gjorde när vi träffades sist.

– Okej, nu är det ABSOLUT sista gången jag nämner den här jävla douchen någonsin, men…

– … och en gång sa han exakt en sån sak. Och EH VARFÖR sitter jag här och pratar om honom för?

– Den festen? XX ska också dit. Råkar jag veta. ”Råkade” jag kolla upp på Facebook. VAD FAN GÖR JAG DET FÖR?

Gud. Besattheten och självhatet som kommer med den här typen av killar kan förvandla vilken harmonisk och balanserad människa som helst till ett vrak.

Jaha, i dag är en sådan dag jag utan problem skulle kunna ägna åt att äta. Duka upp 800 sorters kakor – småkakor – bara tugga, knappt utan att känna smak.

Droppa in på någon begravning bara för att få hembakta syltkakor? Gråta lite mellan schackrutorna för att smälta in.

Också: vispa grädde, sätta mig i soffan och äta direkt ur skålen med stor slev. Vila en liten stund, vakna och äta mer. Jag hade en period i livet då jag gjorde det. Kan vara en av de lyckligaste, om man bortser från några veckor i högstadiet då jag åt prinsesstårta till frukost.

Chokladtårta skulle jag också kunna äta nu!

Och så cola light på det.

För man ska ju inte dricka kalorier, har Malin sagt.

Jag noterar att Nick Lachey har gift sig med Vanessa Minnillo. Och vem var Nick Lachey? Är väl den naturliga frågan.

Det var killen som var tillsammans med Jessica Simpson i den alldeles fantastiska serien Newlyweds på Mtv.

Hela deras relation gick i princip ut på att Jessica satt på en divan och klappade en fluffig hund och bad snällt om saker samtidigt som hon ansträngde sig för att se gullig ut. Typ ”Nick kan du hämta kaffe”, ”Nick kan du borsta mitt hår”, se gullig ut, se gullig ut ”Nick, jag vill ha popcorn också”.

Och han bara: sprang runt och hade sig som en liten tjänare. Till din tjänst!

Fatta det livet.

Två saker: Jag har tagit en paus i mitt stora intresse att vara snubbelfull och jag träffar någon.

Saker som är bra med att inte vara packad:

– Jag sover inte med kläderna på.

– Jag vaknar inte och måste ringa till någon jag hängt med kvällen innan och med klen röst fråga om det faktiskt var så illa som i den korta trailern som spelas upp i mitt huvud. En trailer som består av 1. ”Någon” som ramlar omkull utanför ett uteställe. 2. ”Någon” som försöker ställa sig upp, men inte riktigt hittar balansen. 3. ”Någon” får hjälp upp av en kille, vilket ”någon” tar som ett raggningsförsök och klänger sig kvar runt halsen. Allt medan hans flickvän står en meter bort och bara ”eh, vi går nu” 4. ”Någon” står kvar och har inte uppfattat situationen över huvud taget och ylar ”men vart ska DU??”.

– Jag har upptäckt en ny veckodag, söndagen, då man tydligen kan gå utanför dörren och GÖRA saker.

Saker som är bra med att träffa nån:

– Det mesta just nu. Den här korta perioden där jag faktiskt kan låtsas att jag är normal, den är fin.

Mitt jobb är allt som oftast alldeles alldeles underbart.

Tyvärr är man ful hela tiden. Eftersom jag i princip bara träffar kända människor är de alltid är så uppiffade. Marie Serneholt är ju snygg bara som hon är en vanlig gråmulen måndagkväll och då kan ni ju tänka er hur fixad och het hon är inför en direktsändning. Själv står man där och har nyss överlevt en stressig morgon, håret är ett kaos av gammalt dust it, nagellacket är avskavt sedan helgen, sminket är under ALL kritik och tröjan har micromatsfläckar sen lunchen.

Lägg till bulgur mellan tänderna och att man ska ta fram sitt block ur väskan och det fastnar tobaksflarn under naglarna.

Gud, tur att det är insidan som räknas va.

Och att man ibland får träffa Thorsten Flinck som omväxling.