Alltså ursäkta att jag låter spirituell nu men herregud vad jag kan få KONTAKT med mina känslor ibland.

Är rätt så avtrubbad till vardags, eller ”kall” som Malin säger, så det är ju rätt uppfriskande att veta att man faktiskt har en själ osv.

De här stunderna då. De är så jävla fina. Som när man (till exempel) sitter på en uteservering, det är sommarkväll, vinet smakar lite lite blommigt (älskar den beskrivningen, låter som något en gammal farbror skulle säga) och man skrattar och pratar och när man tittar sig omkring är man omgiven av fina roliga människor. Alltså man vet ju att de är där men man SER dem helt plötsligt på ett annat sätt mmmkey.

Eller när man träffar någon och säg att han sitter i fönstret och röker och pratar om något rätt så meningslöst men ändå roligt och man får tårar i ögonen för att det är en så jävla underbar människa som sitter exakt där bara några centimeter ifrån en och man vill bara trycka exakt den stunden och känslan på repeat så den varar för alltid, men det kan man ju inte så i stället får man krama om och försöka förklara men det går ju ändå aldrig att få ord på just den där känslan. För det krävs en skrivmaskin och typ tio dygns ensamhet och det har man ju inte riktigt tid med va.

Eh ja. Det var det om det.