En vän hör av sig och är allmänt rådvill. Varför hon vänder sig till mig vet jag inte. Med tanke på att jag på några få aktiva år i relationer lyckats få varenda en att gå käpprätt åt helvete är jag väl kanske inte den bästa guiden. Men det är en annan fråga.

Hur. som. helst.

Hon har då träffat en kille ute ett par gånger i sommar. Han verkar bra på alla sätt och vis, lite äldre, snygg, snäll och ger sken av att vara en sådan som drar ut stolen åt svärmor på söndagsmiddagarna (där han aldrig släntrar in oduschad och bakfull). Till saken hör att han bor utomlands eftersom han jobbar på ett större företag där han antagligen har många betydelsefulla papper att vända på.

Ok. Nu har han bjudit dit henne på en weekend i all enkelhet.

Min första spontana reaktion var:

– ÅK! Gud vad romantiskt!

Sedan tänkte jag efter två sekunder. Han kan vara ett psyko. Det kan ju vara så att hon åker dit med ett leende, försvinner, hennes Facebookbild blir löpsedlar över hela Europa och efter ett par månader hittas hon i 36 delar i en svart sopsäck på någon bakgata.

Jag har absolut ingen erfarenhet av sånt här.

Ska man åka eller?

Ska man börja researcha den här människan? I så fall: hur då? Man kan ju inte gärna börja ringa upp snubbens kompis och bara ”hej, hej ville bara kolla att din polare inte brukar lönnmörda folk på fritiden”?

Någon som känner att de vet någonting om sånt här kan väl komma med något smart tips kanske?

(Om inte annat för att jag ska kunna frånsäga mig ansvaret när likdelarna ska identifieras).