I går stod jag i ett provrum på Åhléns med en jacka som jag prövat kanske 700 gånger men antagligen aldrig kommer att köpa. Gud va jag är på Åhléns hela tiden. Får det att låta som jag bor där.

I alla fulla fall.

Utanför, i provrumsgången härjade en lätt neurotisk kvinna med en stackars expedit.

– URSÄKTA! Jag måste bara fråga, tycker du den här är för liten på mig? För alltså jag är på väg att gå ner i vikt och ja. Då kommer den ju att sitta perfekt.

Expedit: – Jag tycker att den sitter bra. Om du tar en storlek större blir den ju för lös.

– Ja… det har du rätt i. Men titta här: den smiter åt över rumpan.

Expedit: – Nej det tycker jag inte.

– Men titta här när jag sätter mig på pallen, det veckar sig ju här framme då.

Expedit (låter som att hon önskar att hon hade tillgång till en spruta och något medel som man söver hästar med): – Vad jag kan se så sitter den bra.

(Kvinnan låter lite frånvarande, som om hon pratar till sin spegelbild) – Sen ska jag ju som sagt gå ner i vikt också så då kommer den ju att sitta bra…

Expedit: – Absolut, men som jag sagt sitter den bra redan nu.

– Tycker du verkligen det?

ALLTSÅ!?!??!?!?

Här hade man ju bara velat stega ut ur provrummet för att ta tag i den här helt sinnessjuka diskussionen.

1. Att köpa en storlek mindre ”för att man ska gå ner i vikt” är ju samtidens största blahasägning. Det kanske finns ett exempel från 1998 då det faktiskt var någon som gick ner ett par kilo och kom i sina 27:or men annars är det bara ren LÖGN för det kommer aldrig att hända.

2. TITTA DIG I SPEGELN om du nu undrar hur klänningen sitter.

3. Köp en storlek större och krymp skiten i tvätten om det nu är så bekymmersamt att den veckar sig när du sitter.

Men jag var ju tyst så klart. Lommade hem utan jacka.