Först den här dialogen i kommentarsfältet här på bloggen.

Sedan får jag två burkar på posten! Så OTROLIGT vackert och snällt. Blir tårögd och lite lite av den cynism som är grundrotad i mig luckras upp. Än finns det varma underbara fina människor kvar där ute (och någon som bryr sig om mig och mina kakbehov).

Tack tack tack tack.