Samtal med en kompis förra veckan. Hon berättade om när hon bodde tillsammans med en tjejkompis för något år sedan.

Hon: – Det funkade inte, jag kan fan inte bo med någon som bantar.

Jag: – Vadådå?

Hon: – Nej det går inte att umgås med en människa som bara äter en burk makrill om dagen.

Jag: – Bara en burk???

Hon: – Ja, och kanske lite grönsaker då. Men ändå, hon var så jävla grinig hela tiden.

Jag: – Mmm… jag förstår. Nu när du säger det låter det bekant. Så där var ju min mamma hela min uppväxt. Det var mirakelsoppor hit och GI dit. Min gudmor också. Det var bara nudlar och tonfisk till lunch och middag. Konstant svältläge.

Hon: – Ja, får de en torkad aprikos är de speedade i ett par timmar.

Jag: – Det räcker med en halv.

Hon: – Ja! En flinga och det är full fest.