Min hy är i regel åt helvete, har fört en kamp i vadå 10 år nu? I alla fall, förra vintern var jag till en läkare som gav mig piller som väl inte gjorde mig till någon porslinsdocka men man såg ju inte ut som Micke Nyqvist heller om ni fattar vad jag menar.

Och nu med stress plus mycket tid vid datorn är jag där igen. Ansiktet är ett kaos.

Så jag gick till en läkare.

Först det första: väntrum på vårdcentraler! Alltså, vattenautomater? Man sitter där i en fläckig hård tygfåtölj och bara ”oj vad jag blev sugen på ljummet vatten med järnbismak ur minimal kisskopp till min skvallertidning nu?” NEJ!?

För det andra: Människor som avgrundssuckar och stånkar i väntrum. Alltså om du håller på att dö kanske det är läge att ringa en ambulans i stället för att sprida din tuberkulos runt halva stan.

För det tredje: Min läkare. Hon bara ”du kanske ska försöka med en ansiktsbehandling. Det är en sån då man går till en salong och så …”

Jag: – Jo tack jag VET vad en ansiktsbehandling är. Jag lade en förmögenhet på skiten i vintras och fick BÖLDPEST efteråt.

För det fjärde: Hon skrev ut en kräm åt mig. EN KRÄM?!? Jag vill ha PILLER eller någon genomskinlig lösning man kan injicera i magen. Jag försökte pedagogiskt förklara att jag fick piller förra året och att det funkade ÖVER FÖRVÄNTAN. Egentligen hade jag ju velat väsa ”en kräm!? Är det allt du har att komma med? Har du ingen yrkesstolthet eller är din syrras tjomme kanske delägare i det här krämföretaget va va va? Ta du din rock, fotriktiga tofflor och eksemiga underarmar och dra åt helvete”.

I stället svansade jag iväg till apoteket och hämtade krämen.

MÅSTE jobba på min karaktär.