Hantverkarhelvetet fortsätter. I morse stövlade det in en bastant snubbe med reklamtischa och 1300 fickor på blåbyxorna. Att knacka på dörrar var tydligen inte hans grej. Jag stod i underkläderna och borstade tänderna och fick rycka åt mig första bästa handduk.

Tydlighet var uppenbarligen inte heller hans starka egenskap. 

Man skulle till exempel inte vilja anställa honom som informationschef på något större företag, nej det skulle man inte.

Han står och pillar på låset till ytterdörren.

Jag (försöker skyla mig så gott det går med handduken): – Ursäkta, hej hej, har du någon aning om när ni ska börja renovera köket?

Blågubbe: – När som helst.

Jag: – Okej, jag bara tänkte … för jag måste väl flytta ut då eller hur?

– Du, det skulle jag göra om jag vore du. Annars blir det dammigt om örona (höhöhö).

Jag: – Oookej. Men du vet inte när det blir ungefär, jag bara tänker att det skulle vara skönt att veta när ni dundrar in här och börjar riva…

– I veckan.

Jag: – När i veckan?

– Någon gång under veckans gång skulle jag säga.

Jag: – Vilken dag?

– Ohhh… svårt att säga. I morgon eller onsdag. Men det kan bli i slutet av veckan också.

Jag: – Okej. Tack då..