Det var värst vad det sugs in deppiga människor som vill promota sina deppiga bloggar i kommentarsfälten här.

Har väl blivit något slags ”deppansikte utåt” tillsammans med Quetzala Blanco, Ann Heberlein osv.

Min status då: Har inte ätit mediciner på ett år nu. Levde fram tills för någon månad sedan med ett antidepprecept i nattduksbordslådan. Det var tryggt, för även om de inte behövs så vet man fan aldrig när allt kraschar. Nu bor jag tillfälligt hos min kille, utan recept i närheten, orkar inte vara emotjejen som dräller suspekta läkemedelsföreskrifter omkring mig, om ni fattar vad jag menar.

Så man kämpar på. Det är en skör tillvaro. Får lite sammanbrott light emellanåt, i går kväll till exempel. Men huvudet är ovanför ytan, det är det viktiga. Varje frisk dag är en liten, liten vinst. Och det är faktiskt inte så dramatiskt som det låter.

Seså. Fortsätt länka till era deppbloggar! Skriv om hur ni mår och hur ni gör för att må bättre! Jag gillar er!