Jag är inte den som är den. Åhnej, jag är den första som tycker att ett knippe års åldersskillnad bara är bra och SUNT.

Fatta i våras när jag var singel en sväng, var vinfull på en bar och en terminal 5-man (businessman även kallad, tänk George Clooney i ”Up in the air”) 40-plus raggade på mig och jag nobbade honom – för att sedan ångra mig en kvart senare och med desperation i blicken jagade runt hela stället efter den välstrukna skjortan utan resultat. Grämde mig i veckor!

Men när jag läser att Dan Ekborg har förlovat sig med en 23-åring. Då väcks en ilska jag inte trodde jag hade i mig. Och det är inte bara för att jag uppfattade honom som en slemmig typ i naturvita linnebyxor i 3/4-delslängd i ”Stjärnorna på slottet”. Eller kanske är det just precis därför. Det kan också vara ringen i örat. Eller de tonade glasögonen. Eller Facebookbilden när man googlar den här 23-åringens namn. Jag mår i alla fall dåligt. Min magkänsla – den kan ha fel men jag tror fan inte det – säger mig att det inte finns något sunt med den här åldersskillnaden. Det finns inget ”Lost in translation”-vackert här, nehej – det är gubbsjuka i sin renaste form.