Några saker då:

– Varför kan inte mitt liv bara vara lite mer som Camilla Läckbergs? Skriver någon deckare, cashar in som fan, har välvårdat hår osv osv.

– Saknar hösten på Åland. Saknar känslan av när de sista turisterna åkt och det bara är bekanta ansikten på gatorna. Saknar min lägenhet på Åland, mina vänner. Saknar promenaderna i Västerhamn, baka småkakor på söndagar, spetsgardinerna. Saknar en stor grön otymplig soffa jag sålde när jag flyttade. Saknar någon himla jeansjacka jag tappat bort.

– Annars undrar jag över Prins Daniel. Hur mår han egentligen? Panikar han aldrig? Nu ska han ju bli farsa också. Vaknar han aldrig i panik på nätterna? ”Åh helvete nu har man ju blivit nån jävla prins här. Är Victoria ens RÄTT? VILL JAG DET HÄR??”.

– Så kämpar jag på här på jobbet. Det vanliga, ni vet. Försöker undvika en fotograf som slet upp dörren häromdagen när jag stod och stoppade tröjan innanför kjolen på toan.