Alltid lika kul när man upptäcker nya sidor hos sig själv, är det inte?

Efter många år av ex-svartsjuka (”jaja här sitter du och säger att jag är den BÄSTA i världen men vad spelar det för roll när du sa exakt samma sak till HENNE för bara ett år sedan”) har jag nu släppt det och landat i någonting nytt!!

(Paus för trumvirvel och en äldre gråfjunig man som harklar sig för att avtäcka mitt nya Stora Problem i relationer): Det finns alltid någon som är bättre.

Tänket går ungefär: det finns miljarder kvinnor i världen – ok räkna bort nyfödda och döende – fatta hur många av dem som skulle passa bättre ihop med min kille. Typ en miljon? En miljon som det är enklare att leva med!!! Åtminstone en halv miljon som är bättre på att laga mat, roligare att hänga med, klär sig snyggare, som inte vill diskutera existentiella frågor i timtal osv.

Jag orkar inte ens rikta in mig på någon speciell tjej, omvärlden är ju ett myller av potentiella ”ersättare”.

Svindlande tanke.

Som att titta ner från ett stup.

Nästan så man vill kasta sig ner.