Det blir alltid värre framåt natten.
avDen värsta vardagstortyren måste ju vara att inte kunna sova.
Fy fan så många gånger jag gick på jobb utan att ha sovit en sekund vintern 2008. Satt i sängen i min etta med sjöutsikt, drack hinkvis med te och bläddrade fram och tillbaka i gamla Veckorevyn och tittade på tv-shop.
Tv-shop är ju hjärntvätt på riktigt. Fatta hur många gånger jag seriöst funderande på att beställa en juicepress med 42 olika behållare och munstycken. Man kunde ju göra sparrisjuice! Algjuice så hälsosam att Blossom Taintons kost framstår som näringsfattig! Och rödbetsjuice! Och flippar man ur kan man mala ner ungarnas marsvin och guppyfiskar! Efter ett tag slutar man ju fråga sig VAD i helvete man ska med rödbetsjuice (inte dricka i alla fall?), utan man känner enbart ett starkt behov – för utan den här pressen är man ju ingen människa, man är bara en liten lort utan juicepress.
Och sen fick man ju cellulitbyxor på köpet och det var ju inte negativt, direkt.
Inatt var jag där igen. Vakade. Gick runt i lägenheten i Årsta. Glodde ut i mörkret. Drack te. Snubblade på någon tröskel eftersom Ulrika har trösklar på HELT orimliga platser i lägenheten. Svor för mig själv. Funderade på hur jag ska få tag på insomningstabletter. Kom till slut ”till ro”, tidssynkat med att byggarbetarna vid huset mitt emot började slamra.
Jaja.