Jag har en bra nyhet och en dålig nyhet.

Bra nyhet: Jag får ha kvar min lägenhet. Jag har varit orolig att den ska ropas ut på auktion efter den här evighetsrenoveringen. Det skiter väl kanske ni i men för mig är verkligen glada dagar nu. Så konstigt att man kan fästa sig så mycket vid ett utrymme. Det är ju bara några väggar och dörrar och en dålig gasspis. 

Dålig nyhet: Min hyra kommer att chockhöjas i och med renoveringen. Jag behöver PENGAR. Jag mumlar det nu och då på redaktionen. Sitter tyst och jobbar och plötsligt slår det mig att jag behöver pengar och då väser jag för mig själv ”jag behöver pengar”. Ingen konstigheter, bara Niklas som slentrianhöjer på ögonbrynen och ännu en gång bekräftar för sig själv att jag balanserar på gränsen till sinnessjukdom. Funderar på att extraknäcka för heta linjen på kvällarna, läste om någon tjej som gjorde det. Det var tydligen bra betalt och dessutom kunde hon som hon uttryckte det ”stryka samtidigt som hon jobbade”. Nu stryker jag ju inte så mycket, men det verkar ändå bra att kunna ha ”händerna fria” om man säger så.

Jag har ju bara ett problem. Åländskan. Dialekten är ju inte så sexig va. Tänker att jag kanske kan lösa det med en logoped, om Carolina Gynning kan lära sig stockholmska kan väl jag. Men logopeder kostar nog en jävla massa, deras ungar ska väl också ha julklappar osv.

Vid närmare eftertanke måste jag fila lite på den här idén.

Ja det måste jag.

Med tanke på hur mycket jag håller av min lägenhet är det ju märkligt att den enda bilden jag har därifrån är på någon himla kräftfest. Men ja. Så är det.