Det är lilla jul i morgon. Det är en finsk/åländsk tradition som går ut på att fira jul i miniformat.

Max en meter hög julgran, små presenter, måttligt med pepparkakor och glögg. Det enda som är supersize är fyllan, men det är ju valbart.

På Åland finns en marknadsplats som heter Jan Karlsgården där det ordnas en lilla julmarknad varje år. Jättemysigt. Man kan köpa tovade äpplen, fruktkakor som små skrynkliga tanter har bakat och mitt i allt det här står det garanterat någon liten barnkör pimpad med luciaglitter.

Min kompis Kajsa hade i många år som sitt stora mål att:

1. Hitta en kille.

2. Gå på lilla julmarknaden på Jan Karlsgården och hålla honom i handen.

Det var en jävla kamp, vill jag minnas.

Och jag vill dra mig till minnes att jag ett år faktiskt hade en pojkvän som jag åkte dit med och också höll i handen. Synd bara att han hade dragit en vrålfylla dagen innan och väl hade sisådär 1,5 promille i blodet när vi slirade omkring i leran mellan de skränande barnkörerna. Nåväl.

Hade vi inte stött på några av mina släktingar och jag var tvungen att presentera honom och hans rödsprängda ögon och starkölsandedräkt så hade det väl varit helt okej.

Eller nej, vad hittar jag på nu.

Det var inte okej. Och vår ”relation” höll inte ens till riktiga julafton. Så mycket för att hålla nån i handen.

Kajsa och jag för några år sedan (nej jag vet inte heller vad jag har runt huvudet).