Sov två (2) timmar inatt. Är helt förvirrad nu, ramlar runt i ett töcken på redaktionen med leopardtröja på mig. Måste ta tag i det här, måste ringa min kran och be om några tabletter som man kan få lite SÖMN nån jävla gång. (Ok ska inte klaga SÅ mycket, är ju inte direkt ensamstående med tvillingungar och ett knippe labradorer).

Så märkligt på natten ändå. Alla tankar blir så mycket vettigare. 

Eller ja. Vettefan om det är vettigare. Låg i sängen och stirrade på ett klistermärke på ett element och plötsligt var jag tvungen att vända mig om och tänkte att nu måste jag väcka honom, jag måste säga att jag älskar honom, det var en så oerhört stark känsla, allt har varit upp-och-ner mellan oss och fan vet vad som händer i dag, om vi lever resten av livet ihop eller om jag ramlar i en trappa och får en allvarlig hjärnskada i dag på lunchen, men just då kände jag bara att han måste få veta att oavsett vad som händer så gör jag det.

Och sedan hejdade jag mig. Börja väcka någon någon mitt i natten och … nej. Jag gjorde inte det.