Klär mig som en hemlös nu. Svart långklänning, bylsig tröja och mycket lager-på-lager-tänk med stora halsdukar och stickade strumpor. Såg mig själv i något skyltfönster på väg till jobbet i dag och bara ”vad har människan på sig?”. Så var det jag.

Jag är så otroligt, otroligt ledsen och less på mig själv.

Orkar inte vara vuxen, orkar inte ta ansvar.

Men jaja. Det är bara att invänta tider då allt är lite mindre komplicerat och mer lämpligt (om det kommer några sådana igen).

Är som något psyko som skriver kryptiska uppdateringar på facebook nu, jag vet.

(Och nu lär det väl ta typ två timmar innan mamma ringer och skriker om ”hur jag mår – EGENTLIGEN???”?).