Malin är strängt upptagen med att hälla i sig cava och trycka i sig tapas i Barcelona, men eftersom jag knappt klarar mig utan människan längre håller jag desperat igång mejlkontakten. Det vill säga: jag rapporterar i detalj vad som har hänt och Malin sätter sig vinfull och svarar så gott hon kan efter restaurangbesöken om kvällarna.

Jag gillar hur hon – trots promillehalten – på ett subtilt sätt lyckas läxa upp mig:

Jag: Du kan väl äta gott för mig också? Jag har påbörjat mitt nya matlagningsliv (det där jag lagar mat) och allt smakar:
1. Vitpeppar.
eller:
2. Ingenting.

Malin: Älskar att du lagar mat och kryddar med vitpepparn – den peppar som var exotisk senast 1643 i någon gränd i Gamla stan!