Det mest påfrestande med att det ramlar in en hockeylag med hantverkare varje morgon är varken att de gör det klockan 06.56 eller att de inte kan prata med varandra utan att skrika.

Nej, det jobbigaste är att jag ligger och sover. Att jag är inte beredd. Obeväpnad. Som ett litet barn. De stövlar in när jag är helt oskyddad och utlämnad.

Min mardröm är att någon ska rycka upp lakanet jag hängt för sovrumsöppningen, ta tag i mitt ben och skaka om och ropa ”VA HAR VI HÄR DÅ”. Jag hatar när människor rör vid mig utan att ha rätt till det. Och det gör saken 100 gånger värre att jag inte är vaken och kan slå någon på käften om det behövs.

Här är alltså sängen. Bakom lakanet finns allt det onda.