Jag tänker på hur det här året började.

Hur jag vaknade på nyårsdagen med kajal smetad över halva ansiktet. Så otroligt bakfull och ensam. Släpade mig upp efter min dator, slog upp den i sängen, gick in på Facebook. Möttes av en bild på någon som jag en gång älskat, som jag kanske fortfarande älskar, och hans nya. Det kändes som att tillvaron, det skrangliga korthus jag byggt upp, rasade samman. Så jag tryckte ner huvudet i kudden och grät.

Och jag tänker: efter en sådan start kan allt fanimej bara bli bättre. 

2012 har potential att bli ett riktigt bra år.