Min kollega Niklas gav mig en väldigt fundersam blick när jag bättrade på mascaran före jag gick till gymmet förra veckan.

Och nej, med högsta sannolikhet kommer jag INTE träffa min blivande man bland skivstängerna på Sats medborgarplatsen.

Jag vill till mitt försvar hävda att det faktum att jag anstränger mig och drar de där extradragen med mascaraborsten visar att jag är människa fri från fördomar! Här utesluts minsann inte någon! Jag står vidsynt, med öppen famn inför tribaltatueringar, lyftarbälten, söndertvättade tryckt-shirts och spinningkillar.

(Okej, kanske inte spinningkillar).