När vardagen blev Fångarna på fortet.
avJag har i princip slutat sova på nätterna vilket gör mig otroligt seg i huvudet.
I morse när jag närmade mig jobbet var jag tvungen att göra upp en manual i mitt huvud för hur jag skulle ta mig in på redaktionen. Som om det vore en ordentlig utmaning.
Jag kände mig som kändisarna ser ut när de kommer in i en cell på Fångarna på fortet, när de tittar sig snabbt omkring för att så fort som möjligt skapa sig en uppfattning om vad det är som ska göras för att sedan ägna några sekunder åt att tänka hur det ska genomföras på så kort tid som möjligt.
Så där stod jag ute på gatan och gick igenom min plan steg för steg:
– Sätt ner handen i väskan, rota runt med målet att hitta passerkortet.
– Ta upp passerkortet, håll det fram mot kortterminalen: slå din kod.
– När dörren öppnas: smit in. Gå mot trapparna. Gå mot sjunde våningen. Lokalisera ditt skrivbord. Sätt dig där.
Hej och hå, fattas bara att den där Monique börjar stryka omkring med sina tigrar i redaktionskorrioderna.