Mina syskon är de sötaste grymmaste. Så klart. Men ibland kan jag undra: vad ska de med mig till?

Nu har de hängt här över helgen och jag vet inte … jag kan känna mig så otroligt dålig. Jag borde väl hitta på någon avancerad typ av kurragömma? Kittlas? Baka en femvåningstårta?

Jag VET ju att jag själv när jag var liten HATADE när torra vuxna bara ”jaha, hur går det i skolan då?”, ”mhm, vad gör du på rasterna då?”, ”har du haft något prov på sistone? Hur gick det då?”.

Man bara: gå och dö vuxenlivsdöden människa.

Ändå har jag suttit parkerad i soffan i helgen och haft förhör. ”Jaha, vilket ämne tycker ni bäst om då?”, ”vem är du kär i?”, ”har ni haft träslöjd ännu?”.

VA!?!??!?!?

Jag kan ju aldrig skaffa några barn. De skulle VITTRA SÖNDER av uttråkning.

Socialen hade tvingats gripa in eftersom ungarna skulle vara i princip apatiska av tristess.