Jag har försökt beskriva min drömman för Malin. Tidigare har han gått under beteckningen Terminal 5-man. Tänk George Clooney i Up in the air, typ. Reser fram och tillbaka i världen, välstrukna skjortor, charmig bekymrad blick, sitter i bar på flygplats med en whiskey och stirrar ut i tomma intet osv osv.

Numera kallas han dock min blivande ”pojk”-vän. ”Pojk” eftersom han kommer vara uråldrig 🙁

Mejlkorrespondens från i helgen:

Jag:

”Längtar efter ett stillsamt liv med ”pojk”-vän. Han ska kunna 2000 druvor som rinnande vatten. Eventuellt ha någon skottskada på överarmen från när han var och medlade i Kosovo och ett halvt lillfinger som han slet av under en riskabel seglats över Atlanten.
Slim fit-skjorta!
Mysig röst så jag orkar lyssna när han högläser ur spännande böcker på kvällarna.”

Malins svar:

”Jag orkar inte ens tänka på den där mannen. Man skulle kunna lämna av honom hos sina föräldrar om man var trött på honom för de skulle ha mer utbyte av honom än vad man själv har :(( Sitta och prata om döden, servicelägenheter, hemtjänst och testamenten hela tiden. Fula möbler från 70-talet som har affektionsvärde. Nä nä nä!”.