Jag är ledig i dag. Och i morgon. Det innebär att jag är fullt sysselsatt i min lägenhet från morgon till kväll. Om jag blir arbetslös kommer jag att bli den mest stressade arbetslösa människan som bara vistas i en och samma lägenhet.

Min mamma kallar det kontrollbehov, jag kallar det att hålla ordning.

Men va fan, börjar man se sig omkring är ju varenda liten detalj i hemmet ett projekt i sig. Böckerna i bokhyllan borde staplas om, gardinerna hade mått bra av att dammas av, min enda växt borde duschas, min oorganiserade kryddhylla är ett ständigt dåligt samvete, jag borde sålla bland porslinet, garderoben mår alltid bra av att vikas om.

Låtsas att det här är en film och vi kastas 50 år framåt i tiden.

Jag, 84 år, står och staplar om böckerna i bokhyllan.

Putsar undersidan av kökstolsbenen.

Sorterar sugrör i färgordning.

Kommer väl att dö utmattningsdöden någonstans vid fåtöljen i hörnet. Aldrig upplevt känslan av fullständig ordning.