Något som är fint med kärlek på film är att folk aldrig ger upp. Man krigar! Om man inte får den man vill ha (på film vet man ju alltid när det är rätt) så uppvaktar man och uppvaktar och uppvaktar. Står utanför dörrar och huttrar, skickar gigantiska blombud, genomtänkta presenter, ringer, nästlar sig in via vänner, går över LIK för att få just den personen.

I verkligheten: ”nej, killen jag träffade i helgen hörde aldrig av sig”.

Går vidare med livet.

Betalar någon räkning.

Rengör diskbänken.