Jag funderar lite på den här snömannen. Alltså. Folk pratar hit och dit om normer. Man ska ifrågasätta varför ens dotter ska ha en rosa prinsessklänning till exempel. Och det ska vi göra. Absolut.

Men i fallet snömannen är det inte en jävel som ifrågasätter någonting. Man bara förfäras.

Varför är det egentligen så konstigt att bo 61 dagar i en bil? Vi lägger en månadslön på yogaresor i Goa och ställen som Bara vara dit man åker för att hålla käften i några dygn.

Olika kändisar yrar om att de mediterar sig lyckliga och författare strör ofta ett romantiskt skimmer över när de åkt i väg till någon fallfärdigt ruckel på vischan och skrivit på sina romaner (som sedan ska säljas för ”Tag 4 för 3” på Pocketshop).

Varför blir det sådan uppståndelse för att en man valt att vara ifred? Vad vet vi, han kanske höll på att uppnå nirvana/uppfinna aidsbotemedel/fylla hela rutan med snake för tjugonde gången? Han hade kanske läst på bonussidorna i Aftonbladet om hur viktigt det är med egentid? Högst sannolikt var orsaken till att han stannade att han hade THE TIME OF HIS LIFE i det där baksätet. Annars hade han väl bara sparkat upp bildörren och gått till närmsta bar och beställt ett glas vitt och en räkmacka.

Jag kan inte påstå att jag förstår varför man vill låsa in sig i en bil, men om någon väljer att göra det tänker inte jag sälla mig till den stora skara människor som står med stora ögon, öppen käft och dömer.