Den här bloggen fyller/har fyllt ett år var det någon vänlig själ som upplyste mig om på twitter.

Om jag bara hade lite mer Blondinbellskt entreprenörskap i mig hade jag hyrt Münchenbryggeriet och haft en festlig get-togehter för alla er som läser. Givetvis med goodiebags med åländska specialiteter. Något torrt svartbröd och vad man nu brukar betrakta som åländskt, antidepp kanske.

Det kommer jag alltså inte att göra.

I stället firar vi med en anekdot från bloggens begynnelse.

Bakgrund: förra våren hade jag a thing för en kille. Jag var helt på det klara med att vi borde hooka upp och att det skulle bli fint och bra. Han var kanske inte riktigt lika på, men en sen lördagsnatt när jag hade efterfest hemma hörde han av sig och frågade om jag skulle komma hem till honom. Problemet var bara att han bodde i Papua nya guinea, typ. Det skulle kosta 700 spänn med taxi att ta sig till hans hoods.

Jag satt på vardagsrumsgolvet och tittade bekymrat på efterfestmänniskorna. Klockan var 05 på morgonen.

Jag: – Är det värt det? 1400 spänn taxi för någon jag kanske bara inbillat mig att jag är intresserad av?

Folk: – Varför skulle du?

Jag: – Jag vet inte. Jag borde verkligen inte. NEJ, vad fan skulle jag dit och göra den här tiden?

… tystnad …. efter en stunds eftertanke:

Jag (mumlar): – … men det vore bra för bloggen.