Så här då: jag befinner mig ”ute på vägarna”. På Melodifestivalen i Göteborg och allt är mest bara kaos här. Thomas Di Leva hoppar runt i kaftan och Christer Björkman i ylletröja och någon fjunhårig liten pojke som sjunger fint (Ulrik Munther) och hej och hå.

Skit i det.

Jag hatar när folk håller på och tipsar om saker på bloggar hit och dit. Ni måste lyssna på den här låten! Se den här dokumentären! Ät det här! Gå hit!

Man bara: är du helt jävla sjuk i huvudet? Skriv att du tycker om skiten men börja fan inte pracka den på andra stackare. 

Nåväl.

Nu tänker jag ändå så här. Jag bara konstaterar lugnt och stilla att den senaste Filip & Fredrik podcasten, intervjun med Arga Snickaren är det bästa, mest underhållande jag hört på, ja några veckor i alla fall. Sedan får ni göra vad fan ni vill med den informationen. Återberätta den för er moster, lägg ut den på flashback eller skratta åt eländet. Det är hursom. Jag bryr mig inte.

Tror jag håller på att bli deprimerad igen, allvarligt.

Jag ser absolut ingen mening med någonting, men låtsas går ju.

Trevlig helg.

Var på gymmet i kväll och ja. Man kan ju egentligen bara skratta åt alltihop.

Några stora ytor dit någon kånkat och ställt ner några vikter så att människor kan stå och lyfta dem upp och ner, fram och tillbaka. Ibland drar man i något också. Helst ska man bli högröd.

Några gummimattor som man kan ligga raklång på.

Personal som klär på sig orangea kläder och säger hej när man kommer och hej då när man går.

Allt det här betalar man massa pengar för en gång i månaden.

Världen är så himla himla sjuk.

Det finns många former av journalistik som gör mig ledsen och nu måste jag dessvärre ta en Aftonbladetprodukt som exempel MEN VA FAN.

Från senaste Sofis mode: Hudvårdexpertens 10 bästa råd för en vacker hy.

Okej, jag BEHÖVER den här artikeln, jag vill verkligen veta vad jag ska göra för att få en bättre hy. Därför bläddrar jag direkt, jag KASTAR mig, fram till den här artikeln.

Så följer då tipsen från hudvårdsexperten:

Börja i tid! Låt rengöring ta tid! Ät inte socker! Lägg extra pengar på produkter! Undvik solen!

Det här driver mig till vansinne. Hörde ni det: VANSINNE!

”Nämen – JAHA – jag som tänkte att om jag börjar vårda hyn när jag är 89, om jag då lägger ner så kort tid som möjligt med riktigt billiga produkter och fram tills dess går på sockerbitsdiet och smörjer in mig med coconutoil i ansiktet när jag är i Thailand – DÅ kommer jag att få strålande Jennifer Lopez-glow. Vilken TUR jag snubblade över den här artikel för annars kunde det ha gått JÄHÄVLIGT FEL”.

Alltså. Den här hudvårdsexperten kan ta sina råd och jag vet inte… låsa in dem i en ljudisolerad källare i Österrike och låta dem få barn med varandra.

Känslan efter en bra intervju: jag äger allt och alla i hela världen och jag är värd prinsesstårtor till frukost och ett liv där man alltid har fejkpälsjacka och ser allmänt nyrik ut. Champagne, dyr parfym, inomhusrök och glädjeskrik genom fönstret i natten.

Känslan efter dålig intervju: värdelösa människa gå kan inte du bara sno iväg och sätta en plastpåse över huvudet och andas snabbt.

Jag har haft äran att bo granne med en kvinna med vad ska vi säga, svaga nerver, i två år nu.

Hon fräser och visar tänderna i trapphuset, skriker att jag förstört hennes liv och sånt där.

Jag har gått igenom olika stadier med henne. Först var jag livrädd, sedan irriterad. Nu har jag kommit fram till att vi faktiskt har ett och annat gemensamt, hon och jag.

– Hon lyssnar på Ulf Lundell på nätterna (jag YLAR dock inte med i låtarna på samma sätt som henne).

– Hon gillar att sitta inlåst i lägenheten i flera dygn (jag med).

– Uppenbarligen ogillar hon hantverkare eftersom hon efter halva renoveringen vägrade släppa in dem och kallade dem ”en armé från helvete” (jag var SÅ nära att göra samma sak).

– Hon gillar camumönster (mitt nya favoritmönster!).

– Hon har solglasögon på sig inomhus (om det var socialt accepterat hade jag aldrig tagit av mig solglasögonen).

Ungefär så här ser hon ut. Min granne. Kanske det är dags att kila över med en madeleinekaka så småninom.

Min pt Micke pratar om honom HELA tiden och för att inte tala om hur min kollega Markus Larsson hyllar honom.

Själv har jag fastnat i 80-talet och har svårt att komma loss, men ibland bestämmer jag mig för att ta in någonting nytt. Så jag tittar på några Louis CK-klipp på Youtube. Det är underhållande och jag blir som ett litet barn som bara ”ett till” och det känns nästan lite fånigt men jag vill bara se ”ett till” och ”ett till” och jag klickar mig vidare och har väldigt roligt.

Tills Malin ringer.

– Hej vad gör du?

Jag: – Jag tittar på Louis CK!

Malin: – SKÄMTAR du med mig?

Jag: – Nej! Det är faktiskt roligt han skämtar om sina barn och säger att de kanske hatar judar och …

Malin: – Det här händer ju inte. Du sitter inte ensam i din lägenhet och skrattar högt åt nån som står och drar några skämt?

Jag: – Det är väl bättre än att jag sitter här och gråter i alla fall.

Malin: – …

Jag: – VAD?

Malin: – Det är faktiskt frågan om.

Och DÄR var jag nere på jorden igen.

Människor som vid kaffeautomater på jobbet och på Facebook och över-jävla-allt säger (”skämtsamt”) ”grattis på 20-årsdagen!” till någon som fyller typ 38. 

Jag vet inte, kan inte ni allihop bara flytta till Phuket och öppna en bar eller något?

Jag är ledig i dag. Och i morgon. Det innebär att jag är fullt sysselsatt i min lägenhet från morgon till kväll. Om jag blir arbetslös kommer jag att bli den mest stressade arbetslösa människan som bara vistas i en och samma lägenhet.

Min mamma kallar det kontrollbehov, jag kallar det att hålla ordning.

Men va fan, börjar man se sig omkring är ju varenda liten detalj i hemmet ett projekt i sig. Böckerna i bokhyllan borde staplas om, gardinerna hade mått bra av att dammas av, min enda växt borde duschas, min oorganiserade kryddhylla är ett ständigt dåligt samvete, jag borde sålla bland porslinet, garderoben mår alltid bra av att vikas om.

Låtsas att det här är en film och vi kastas 50 år framåt i tiden.

Jag, 84 år, står och staplar om böckerna i bokhyllan.

Putsar undersidan av kökstolsbenen.

Sorterar sugrör i färgordning.

Kommer väl att dö utmattningsdöden någonstans vid fåtöljen i hörnet. Aldrig upplevt känslan av fullständig ordning.

Helgmorgnar är underbara.

(Stating the obvious!)

Att äta frukost och dricka kaffe så långsamt att det hinner kallna, så man kan blanda nykokt med det kalla och den nya blandningen blir perfekt dricktemperatur direkt, det är fan lycka i sin renaste form. Jag läste att Amanda Schulman ofta gråter lite vid lördagsfrukosten för att det är en fantastisk stund och känslan av hur hela helgen breder ut sig är så överväldigande. Det är vackert, jag brukar ofta tänka på det.

Jag är ju singel vilket innebär att jag blandar mitt kaffe för mig själv. I lördags morse när jag satt där och omsorgsfullt blandade kallt med varmt kom jag på mig själv med att:

1. Uppskatta tillvaron så pass mycket att jag inte hade bytt ut den mot NÅGONTING annat. Hade nån smilfink kommit och skrikit ”GRATTIS, du får välja om du vill äta din frukost på en söderhavsö med George Clooney eller om du vill stanna här på din soffa på Södermalm”. Jag hade stannat.

2. Bestämma mig för följande: vad som än händer i framtiden. Om jag hittar någon eller någon hittar mig och vi bestämmer oss för att försöka dela livet ihop, då – DÅ tänker jag ha helgmorgnarna som måttstock. Är det inte harmoni och lugn och ro, om det blir tjafs eller dålig stämning. Då är det så över. Spelar ingen roll om vi har fyra ungar, hus i Västmanland eller bara någon luggsliten katt med gråstarr att ta hänsyn till, min mamma brukar alltid säga att livet är för kort.

Och livet är fan för kort för att inte ha sinnesro när man blandar sitt kaffe.

Hej och hå. I onsdags var jag på gymmet och mötte upp Emelie Trossö Ledin från Gladiatorerna. Vi tävlade mot varandra i en trekamp.

Det här är givetvis vansinne.

I jämförelse med min fysik är hon en stenhårt drillad kalla kriget-gymnast (medan jag är en 47-årig gubbe med ölmage och bänkpress i garaget). Emelie kan till exempel göra 41 armhävningar. Jag klarar typ 12, en riktigt bra dag. Men men. Jag gjorde mitt bästa.

Emelie är en synnerligen härlig tjej. Jag skulle gärna ta hennes energi och hennes överarmar. I den ordningen.

Ok. Här kan ni se hur det gick.