För ett tag sedan ringde jag min spirituella mamma och beklagade mig över att det känns som att jag fastnat i hamsterhjulet. Inte så konstigt kanske med tanke på att jag suttit isolerad i min lägenhet i tre fyra månader nu sedan det tog slut med min förra kille.

”Du måste bryta mönstret. Gör någonting oväntat, om det så bara är att ta en helt annan väg hem en dag” sa mamma.

Så när jag för ett tag sedan, som vanligt, satt hemma i soffan i samma gamla urtvättade hoodie, stirrade framför mig en torsdagkväll och en man hörde av sig och frågade om vi skulle ses så är min första rutinmässiga reaktion nej. Jag orkar inte träffa någon. Sedan tänkte jag på vad mamma sagt och så tänkte jag på den här deppiga vintern jag har bakom mig. Så jag drog på mig vanliga kläder och läppstift och mötte upp honom på en bar och det var så enkelt att umgås  och jag drack vin och sedan slutade allt med att vi stod utanför min dörr. Jag sa ”om du följer med upp så kommer jag att hångla med dig”. Han följde med upp.

Sedan sov han över och GUD vad skönt det var att vara nära någon. Och efteråt när han gått hem, jag vet inte men jag kände mig väldigt levande. Livet behöver inte vara att sitta hemma i urtvättad hoodie.

Nu menar jag inte att livet ska vara att släpa hem halvt okända män heller men.

Man kanske kan hitta någon fin balans där.