Jag hittar den här bilden på filipochfredrik.com, denna härliga tummelplats på nätet.

Jag tittar på Christer Sandelins hår och jag tänker:

Om Christer Sandelin och jag vore ett par.

Det är en vårtisdag vid 18-tiden, jag kommer in genom dörren med två tunga matkassar och får syn på honom med det där nyfärgade håret. Då hade jag släppt ner matkassarna med en duns – det hade trillat ur sköljmedel och turkisk yoghurt-hinkar – och titta förebrående på honom likt en morsa tittar på fyraåringen som målat ansiktet fullt med tusch.

”Men älskade Christer, vad har du gjort med HÅRET?” hade jag sagt. En djup suck. Sedan skulle jag gå ut från lägenheten och smälla igen dörren bakom mig. Lämna matkassar och hans blonderade hår.

Så skulle han få sitta där och tänka över sina synder en god stund innan jag dyker upp igen, med en nyinköpt hårfärg. Jag hade bara pekat på badrumsdörren och sagt ”klä av dig och gå in”. Sedan hade jag bryskt slitit upp hårfärgsförpackningen och hårdhänt börjat smeta in sörjan i håret på honom.

Efteråt, när allt är avklarat och håret inte längre skiftar i gult, hade jag stirrat honom stint i ögonen och sagt ”gör aldrig om det där”.