Min barndomsvän Kajsa släpade sig till Stockholm på sleepover i fredags.

Vi pratade gamla minnen, läs: gamla ragg/pojkvänner.

Jag har lyckats förtränga en del men Kajsa påminde mig både om han som klädde av sig naken varje gång han var packad, snubben som bara brydde sig om sina båtar och nån som alltid släpade runt på sin syrra. Det här hade vi väldigt roligt åt, samtidigt som jag fick en konstig klump i magen. För även om långt ifrån alla varit det så har det passerat ett gäng riktiga idioter. Svin som brutit ner och behandlat mig på sätt som man absolut inte behandlar någon man tycker om.

Jag tänkte på det här när jag gick en promenad i går. Knöt näven i fickan. Ja, jag eldade upp mig rejält. Både på mig själv som tog skiten men också på idioterna som gav den.

Sedan kom en annan tanke: jag har inte heller betett mig bra. Jag har varit en riktig idiot jag också. Jag har ljugit, bedragit, sagt ord som aldrig kan förlåtas. Jag kan vara, jag är antagligen, ett svin i någon annans historia. Herregud.

Här trampar jag omkring och är ett svin utan att veta om det.