– I morgon blir jag bjuden på middag i Gamla stan av Malins syster Mia. Det finns inget jag kan känna sådan tacksamhet över som att bara få sätta mig vid ett dukat bord med vetskapen om att en annan människa kånkat plastkassar från Ica och sedan stått där med något tastelinerecept och kämpat bland grytor och kastruller. Själv har jag ingenting att bekymra mig över förutom bakfyllan dagen efter.

– Att jag som bitter ålänning på så kort tid lyckats nästla mig in i ett skånskt systerskap så jag får komma med som femte hjulet på en middag?? Det är inte klokt.

Direktimporterade från Helsingborg: Malin, Anna och Mia.

– Jag tittade på Svenska dialektmysterier i går och blev så uppretad på Fredrik Lindström att jag såg RÖTT. Vad FAN är hans PROBLEM? Först; ”Åh jag ska dricka några öl i tv, jag ska visa DEN RIKTIGA FREDRIK”.

Och sedan, efter 28 minuter när han står öllullig och svajar vid en korvkiosk: ”nej nu får inte kamerorna följa med längre för det vore att inkräkta för mycket på min privata sfär”. Folk är så jävla hymliga med sina privatliv. Det är inte så att jag begär att han ska berätta om sin jobbiga uppväxt. Ärligt talat skiter jag hans uppväxt. Men att se honom äta en korv och svamla lite dumheter när han är packad – vad spelar det för roll? Om ett gäng år är man ju ändå död och begraven. Bjud lite på dig själv.

Och det mest irriterade i hela den här historien är att han TYCKTE att han bjöd på sig själv ”TITTA HÄR GOTT FOLK, här står jag med min kavaj och några värmlänningar och dricker öl! Se vad gränslös jag är!”.

Människor alltså. De är så härliga och besvärande på samma gång.