Jag smsade med min före detta chef i helgen.

Det känns konstigt att kalla honom min före detta chef, för han är också min mentor, andliga vägledare, krishjälp samt en av få människor som står riktigt stabilt i den annars rätt kaosiga tillvaro jag befinner mig i. Ok, han är inte min före detta chef, han är en klippa.

Vi börjar om: jag smsade med min klippa i helgen (haha, ”klippa” det låter helt bisarrt men jag orkar inte hålla på mer nu utan att komma till sak):

Jag: Jag skulle önska att jag hade det som du. Ha en familj och ungar som ska skjutsas hit och dit och någon som smäller i dörrar och smörpaket som glömts framme. Njuta av LYXEN att sätta sig ner på en parmiddag vid dukat bord och prata om vuxna saker.

Han: Jag skulle också vilja vara singel, barnlös och ha ångest och jobba och träna som en jävla dåre utan att behöva tänka på andra. (Ibland i alla fall).

Mycket i livet är föränderligt. Men det här med att gräset alltid är grönare på andra sidan, det kan man fanimej lita på.