Jag har aldrig fattat, kommer aldrig att fatta följande: kändisar som gör intervjuer och inte berättar någonting. De duckar alla personliga frågor, de har ingen åsikt om någonting, allt de säger är bara av karaktären ”det är så himla skönt att sova länge på helgerna”. Och det värsta av alltihop är att de går från intervjun och känner sig nöjda. Typ ”HA! Nu var jag allt smart, nu fick den där kvällstidningsjournalisten ingenting!”.

Vad är MENINGEN med det?

Man må tycka ett och annat om kvällstidningsjournalistik i allmänhet och nöjet i synnerhet. Visst, det är trötta vinklar ibland. Rubrikerna kan påminna om den där kompisen som man knappt orkar lyssna på för att man vet att hon eller han alltid brer på en aning. Samtidigt: vareviga dag åker vi reportrar ut med förhoppningen om att den man intervjuar ska berätta någonting intressant, någonting gripande, något som sticker ut, något som kan förändra, eller betyda någonting för någon. En bra story.

Men ofta, tyvärr, speciellt när det gäller kända människor, kommer man tillbaka med en timme tomt malande om absolut ingenting och om hur skönt det är att sova länge på helgerna.

Det är inte bara sorgligt, det är också totalt jävla hjärndött för alla inblandade.