En kompis berättade att det första hon kollar efter när hon kommer in i ett rum är om det finns någon kille där som hon skulle kunna tänka sig att ligga med.

Jag funkar inte så, bryr mig mest om någon har mycket cash och fet bil, SKOJA!

Minns en ängslig tid då jag kunde komma in i ett rum och scannade av om det fanns någon som var smalare än jag. Fanns det inte det inbillade jag mig att klev upp på en imaginär prispall lite upphöjd ovanför alla andra.

Samma period som jag speglade och fotade mig själv HELA HELA HELA tiden för min kroppsuppfattning var helt åt helvete. Jag fattade inte hur jag såg ut. När jag ser de här bilderna ser jag bara en tom människa.

Än i dag har jag svårt med min kropp på bild för jag vill aldrig aldrig hamna i det där igen.

Det här är tre av alla 1000 bilder från den där tiden och jag SKÄMS tammefan när jag ser dem.

Ägna tid åt någon jävla kroppsfixering? Nej det är inget fel på din kropp. Gå ut och LEV människa.