I lördags gick jag en promenad längs Årstaviken. Solen skiner och jag lyssnar på Luuk & Lokko-podcast (första avsnittet var stappligt, men det börjar ta sig!). Jag går upp från Eriksdalsbadet, över Ringvägen när jag ser något jag inte riktigt kan släppa. Jag blir tvungen att backa tillbaka över övergångsstället för att se om jag verkligen såg rätt.

Det gjorde jag.

Där på en balkong i solskenet står en jättelånghårig man och borstar håret – OMSORGSFULLT – på sin lika jättelånghåriga fru. Jag stod och glodde i säkert en minut. Det var som att det som utspelade sig på den där balkongen inte hände på riktigt. Det kändes mer som att någon projicerade en scen ur Ronja rövardotter där någon skitig jävel i vävsäck plockar löss ur hårbotten på någon annan. Väldigt märkligt alltihop. 

Berättade det här för Malin som inte riktigt förstod det kufiska utan snarare blev genuint upprörd:

– Så där kan de ju inte hålla på! Fatta om man suttit på balkongen nedanför och druckit vin och det singlat ner något långt äckligt hårstrå i glaset! USCH!